När jag var liten var jag inte speciellt intresserad av att leka, vara aktiv inom någon speciell idrott eller att umgås med vänner. Jag tyckte om att ha kompisar men eftersom mitt sociala intresse var begränsat blev det mycket tid över till tankeverksamhet.
Eftersom jag var uppväxt med föräldrar som arbetade och gjorde rätt för sig visste jag att vara på latsidan var ingenting de tyckte om. Då jag inte var intresserad av någonting speciellt bestämde jag mig för att hålla igång tankeverksamheten i stället för att ha ingenting att göra.
I skolan var jag medelmåttig fram till gymnasiet då skoltröttheten infann sig. Med stor möda tog jag mig igenom studierna och läste upp matematik i efterhand samt att jag provade på arbetslivet. Då min fysik begränsade mig till tyngre fysiska yrken fick jag via min bror som studerade vid Lunds universitet på den tiden, uppslag om att studera enstaka kurser. Jag trodde min möjlighet till fortsatta studier inte var aktuell men övertygades att söka något av intresse. Pedagogik tyckte jag lät mindre invecklat än psykologi och matchade mitt intresse.
Till min stora förvåning blev jag antagen för att studera vidare, det var hösten 1985 och omställningen blev gigantisk då jag kort därefter tog tåget ner och påbörjade min studietid därefter.
Jag blev direkt medveten om att min inställning till socialt liv blev ett berg att överstiga men trivdes bra och lyckades trots allt manövrera mig genom det hela trots mina svårigheter.
40 p pedagogik lyckades jag genomföra. Därefter var frågan vad jag skulle satsa på därefter. Då datavetenskap var på väg i sitt intåg (året var 1986) fick jag gott stöd av min bror att satsa vidare inom ämnet.
När jag började studera datavetenskap vårterminen 1987 öppnade sig en helt ny värld för mig. Mina funderingar jag haft under min uppväxt började helt plötsligt hitta en struktur i uppbyggnaden av sytem i datorvärlden.
Jag hade turen att möta ett par väldigt begåvade grabbar som kunde programmering på sina tio fingrar utantill. Den ena av dem fick in mig på tankebanan om att starta eget företag då vi utgjorde en god kombination. Jag tyckte det lät som en fantastisk idé även fast steget skulle ta många år fram tills det skulle förverkligas för egen del. Fram tills dess var det många års erfarenhet inom it-branschen som jag harvade mig igenom fram tills den dagen hälsan satte stopp för mig. Det var helt enkelt dags för egen verksamhet.
Sviktande hälsa
I samband med att min pappa gick bort 2001 blev jag varnad av en läkare att jag var tvungen att ändra mitt liv radikalt om jag inte skulle gå in i väggen. Eftersom jag inte visste hur det skulle gå till satte det fysiska tillslut käppar i hjulet för mig. År 2003 skaffade jag ett ställe ca 10 mil utanför Stockholm då jag hoppades ett lugnare tempo skulle hjälpa mig att komma på banan igen.
Väl på plats år 2006 började arbetet med den programvaran jag utvecklar i dagsläget och hoppas få hjälp med programmeringsbiten som saknas, för att göra det hela till en komplett användbar produkt i dagsläget som kan vara till hjälp för andra som har behov av att komma tillsrätta med sitt välmående i tillvaron.
Studietiden vid Lunds universitet
Som jag nämnde tidigare så var jag otroligt tacksam och förvånad över min chans och möjlighet till att studera vidare. Som jag även nämnde var det många berg för mig att överstiga för att hänga med i studierna.
Pedagogiken öppnade en möjlighet att se människans ur ett vetenskapligt perspektiv som lade en god grund inför studierna i datavetenskap. Den sista delen av min Filosofie kandidat examen blev 20 p informationsteknik. Det gav mig en god inblick i vad som fanns att tillgå i dåtidens informationssamhälle.
Eftersom jag alltid varit intresserad av teknik då jag fick lära mig av min pappa tidigt bl a att koppla ihop enkel el. Han sa alltid att jag skulle bli ingenjör då han inte hade alltför mycket till övers för de som bara skaffade sig utbildning utan att prestera någonting därefter, utan bara skaffade sig en välbetald position. Självklart blir man stolt över att ens pappa hade så höga tankar om en.
